Fadderbarn

Lite då och då händer det att föräldrar till elever på skolan inte kan betala skolavgiften p.g.a. ekonomiska svårigheter eller någon av dem avlider. Det finns också barn som väldigt gärna skulle vilja gå i skolan, men föräldrarna har inte råd att bekosta detta. För att hjälpa dessa barn startade St. Clares vänner i slutet av 2006 en fadderverksamhet.

St. Clares vänners fadderverksamhet

Att vara fadder till ett barn som studerar vid St. Clare’s Prep. School är ett mycket tacksamt åtagande.

Du betalar då förutom årsavgiften i St. Clares vänner på 100 kr kronor 250 kr per månad eller 3 000 kronor per år och möjliggör på så sätt ett barns skolgång under ett år. Det kan röra sig om ett föräldralöst barn eller ett barn vars föräldrar av olika skäl inte klarar av att betala för skolgången.  Ditt bidrag täcker utgifter för skolavgift, skoluniform, läroböcker och visst skolmaterial och går oavkortat till skolan som öronmärkta pengar för just ditt fadderbarn. Man sätter in pengarna på Plusgiro 43 04 01-0.

När du blivit fadder till ett av barnen som går i St. Clare Prep. School får du namn och ålder och ett foto på barnet. Skolledningen väljer ut de barn som behöver hjälp och skickar uppgifter om dem. Av rättviseskäl uppmuntrar vi inte direktkontakt med barnet. Barn som har fått en fadder kan börja skryta om det, medan en del barn fortfarande inte har fått någon fadder och kanske tvingas sluta i skolan. Det kan även lätt spridas att man kan få en fadder i Sverige, och familjer som inte egentligen behöver hjälp kan propsa på att få en fadder. Däremot får du föreningens årsberättelse samt nyhetsbrev med information om föreningens arbete för skolan samt vad som händer där.

Ett fadderskap är ett helt frivilligt åtagande, och du kan naturligtvis avsluta ditt fadderskap om du av någon anledning önskar det. Meddela oss då detta så avslutar vi överföringen av pengar. Man kan också betala in en lägre avgift för ett fadderbarn om man tycker att 250 kr per månad blir för mycket. Då skjuter föreningen till pengar så att det räcker till ett barn eller också kan man dela avgiften med någon annan.

Om du har frågor rörande fadderskapet ber vi dig kontakta

Sigrid Nordberg

sigrid.nordberg@gmail.com

eller Ingrid Nordberg

ingrid.nordberg@gmail.com

Välkommen som fadder i St. Clares vänner!

 

 

Läs Malins Bengtssons fina berättelse från ett besök på skolan om hur det är att vara fadder:

____________________________________________________________________________________________________________

Gör en skillnad  

Onsdag 30 mars 2011 Accra, Ghana

Igår var jag med om en väldigt speciell händelse.

En stor vacker afrikansk kvinna kom med trötta och sorgsna ögon för att tacka Mary. Mary hade dagen innan (samma dag jag kom) hindrat henne från att slå sitt barn. Mary sa att hon helt tappat fattningen och var rädd att barnet kanske skulle dö. Det visade sig att kvinnan gett flickan sina absolut sista pengar för att handla något att äta för men flickan hade tappat pengarna.

Kvinnan var ensamstående och hade två barn. Barnet som slagits var sju år och var egentligen hennes brors barn som brodern lämnat till henne att ta hand om. Pappan till den andra flickan fanns inte heller med i bilden. Hemma hos den ensamstående mamman bodde även hennes gamla blinda pappa.

Mary sa att hon skulle ge mamman lite pengar bara hon lovade att inte slå sitt barn.

Och jag var alltså där när mamman med sina två flickor kom för att tacka Mary. Den 7- åriga flickan hade allvarliga ögon och verkade liksom befinna sig i sin egen lilla värld. Hon reagerade inte när jag log mot henne och försökte hälsa lite på henne. Lillasystern som var två år befann sig också i sin lilla värld men en rörligare sådan och dansade omkring med stora blöjrumpan på skolgården :)
 Mamman till de båda flickorna såg som sagt väldigt trött och ledsen ut. Hon verkade dessutom ha ont.

 

– Tänk, sa Mary, tänk om vi kunde få någon i Sverige att hjälpa henne. Tänk om vi kunde hitta en fadder åt den här flickan.

Jag har som ni vet ett fadderbarn sen 4 år i den här skolan. Jag betalar 2400kr per år. Många gånger har jag tvekat och grämt mig över att jag slänger ut mina pengar som jag slitit ut på sporadiska vikariat som personlig assistent. Det är konstigt med sådana här materiella utgifter. Man vill gärna hålla hårt i sina pengar. Men oftast har jag förstås känt mig väldigt stolt. Lite fånigt. Man kan ju knappast köpa sig fri från ansvar för sina medmänniskor. Ja, jag har tagit många förhastade och galna beslut i mitt liv, men av alla beslut är det här ett av de absolut bästa beslut jag tagit. Nu har jag besökt skolan, de som är ansvariga för pengar och skötsel, lärarna och barnen och jag har inga tvivel kvar. Jag vet att jag gör en skillnad för någon. En del barn har inte möjligheten att gå i skolan. Det är ju inte alla som blir omfamnade av skolan. Jag såg ett barn som stod och kikade in på skolgården genom en springa i porten. Han såg ut som om han gärna varit med.

 

Barnen i den här delen av världen älskar skolan. Så fort skolan är slut byter de om och kommer tillbaka till skolgården och leker. De kommer ofta med stora baljor av något på huvudet som deras mammor har gett dem för att gå omkring och sälja. Barn som går i skolan leker, skrattar, har vänner och drömmar. De längtar tillbaks till skolan när skolan är slut för dagen.

När jag klev in på skolan första dagen möttes jag av en storm av glada rop och förvånade skratt. Barnen ropade: ”O bruni bruni” efter mig, vilket betyder i princip ”var hälsad vit människa” fast kanske inte i de formella termerna. Tre flickor kom fram och plötsligt var jag fast i deras varma små armar som nådde mig runt knävecken. De borrade in sina fingrar i mig och fnittrade och skrattade. Den flickan som hade blivit slagen av sin mamma kom inte fram. Hon såg allvarlig och oberörd ut av vad som pågick omkring henne. Som om hon vore lite av en känslomässig mussla. Varken visade eller tog emot någon kontakt.

Men igår kom hon alltså till skolan för första gången i sitt liv. Tänk om hennes trötta mamma kunde få sitta ner en stund, andas ut och veta att hennes barn får ett bra mål mat mitt på dagen i skolan.

 

Kanske kan du förändra den här flickans liv och hennes nuvarande mammas liv. Att en flicka får gå i skolan hjälper en hel familj. För 1800kr om året betalar du skolavgift som går till skoluniform, undervisning, och ett nyttigt mål mat om dagen i ett helt år. Du kan få en utsatt ensam familj att bli en del i en gemenskap, gemenskap med andra barn och föräldrar. Det här är en fantastisk möjlighet att göra en skillnad för någon på riktigt.

Många litar inte på välgörenhetsorganisationer vilket kan vara förståeligt med tanke på fadäser kring t.ex. röda korset osv. Hur som helst så startades den här skolan genom att Cecilia som är Marys syster blivit ensam med flera barn och med hjälp av pengar som Mary skrapade ihop på bland annat städjobb så lyckades Cecilia starta ett dagis. Marys vänner i Katolska kyrkan fick höra om hur hon skickade iväg varje krona hon slet ihop till sin syster i Ghana och ville hjälpa till och föreningen St Clares vänner startades. 

Obs! Skolan är helt och hållet religiöst obunden. I skolan går, protestanter, katoliker, muslimer och buddister. Man utövar ingen religion på skolan.

 

Marys och Cecilias passion är att hjälpa barn. Mary sa till mig ” Oh, Malin the children, if I could only help the children”. Och då menar hon alla barn som springer omkring på gatorna, alla hemlösa, föräldralösa, fattiga och vanliga barn. Alla. Skolan är en oas för 400 barn. Lärarna är BRA. Jag har träffat dem. De är riktiga lärare som reflekterar över sitt yrke, de är självkritiska och de är riktigt bra på att lära ut. Barnen älskar sina lärare. Lärarna sitter verkligen inte bara av tiden. Men som i ingen organisation har det alltid gått raka vägen. Jag vet att någon lärare blivit avskedad. Två steg framåt ett steg bakåt. Men de lärarna jag träffade var stolta, de hade visioner.

 

Men vad skall hända med den lilla flickan? Kommer någon hjälpa henne? Alla blir inte hjälpta. Det är inte automatiskt så att alla barn kan få en plats. Kommer den här flickan att ha glada ögon som de andra barnen när jag kommer tillbaka till skolan om något år? Eller kommer hon att stå utanför och kika in med uppsvälld mage? Några av de yngsta barnen har sådana där uppsvällda magar. Säkert har ni sett det på bild. Små barn med pinnsmala ben och magar som små ballonger. Det är en reaktion på proteinbrist. Vatten samlas i muskelvävnaden i magen och gör den så där uppsvälld. Anledningen till att bara de yngsta barnen har det måste ju vara för att när de har blivit lite äldre och gått i skolan ett tag och fått äta den näringsriktiga maten där så försvinner uppsvälldheten.
Maten är långt mycket bättre än på flera svenska skolor. Jag blev riktigt frestad när de satt och åt sina fina fiskgrytor, och mycket soyabönor blir det med. Kvinnorna i köket är alla mammor till barnen i skolan.

All personal är sjukförsäkrad. Alla som jobbar på skolan verkar vara väldigt glada att få vara en del av den. Jag är ju bara en fadder, men jag är en väldigt glad sådan. Tänk, vilka fantastiska dörrar som öppnats för mig. Den som skaffar ett fadderbarn i skolan har helt klart förtur att hälsa på mig när jag flyttar dit ner igen (peppar peppar att jag får stipendiet)

Malin