Aktuellt

2017

I januari övertog Mr Anthony Boamah förvaltningen av skolan. Han jobbade hårt för att alla avgångselever skulle klara sig bra vilket de också gjorde. Man har infört ett one-step-ahead system  där eleverna hela tiden ligger före i kursplanerna för att ha gott om tid till repetition på slutet. eleverna i avgångsklassen får också tillbringa en och en halv månad på internat för slutproven för att kunna förbereda sig i lugn och ro.

Mary har inte kommit hem än utan är fortfarande i Accra. Hon har haft besök på skolan av tre lärarstuderande från Västsverige och av sitt 19-åriga barnbarn Celina.

2016

I augusti var Dan Dzorgbo i Stockholm på en konferens. Styrelsen fick i samband med det möjlighet att träffa honom i Uppsala och få senaste nytt från skolan. Det går bra för de elever som går i skolan men elevantalet skulle behöva ökas.

Mary reste till Accra i slutet av augusti och kommer att stanna där till i vår någon gång.

2015

16 oktober firade St Clares vänner 10-årsjubileum i St. Lars. Ca 25 personer hade hörsammat inbjudan och fick avnjuta Mary Spencer’s  yeollof rice och jordnötsås. Efter maten följde en tillbakablick av skolans historia i ord och bild. Alla förundrades över hur mycket som åstadkommits under de tio åren.

2014

Tyvärr var Annie Dzorgbo tvungen att sluta som School Administrator pga de långa resorna. En ny är dock anställd. Man har även inrättat ett Board of Directors där Annies man Dan är ordförande. Skolan har tappat en del elever så det är viktigt att göra mer reklam för skolan. Detta beror troligen på att levnadskostnaderna i Ghana har ökat markant så att många inte har råd att betala för sina barns skolgång. Här kan ju vi hjälpa om fler blir faddrar.

Vi har överfört ovanligt mycket pengar till skolan, 214 000 kr, eftersom vi fick ett extra bidrag på 50 000 kr från Erikshjälpen. Vidare har flera medlemmar fyllt jämnt och önskat sig pengar till skolan som present. Ungefär hälften av pengarna har gått till fadderbarnen och resten har använts till bl.a. datorer, en ny kopiator och en vattentank.

2013

Under 2013 var Mary Spencer i Ghana och höll ett öga på skolan i nästan nio månader. Cecilia Spencer är fortfarande konvalescent efter flera strokes och kommer nog inte att kunna ta något större ansvar för skolan i framtiden. Därför har en skoladministratör anställts. Det är ungefär som en vd för skolan. Den första september tillträdde Annie Dzorgbo tjänsten som School administrator för St. Clare Prep.School.  Vi är glada att en kompetent person nu ansvarar för skolans ekonomi.

I juni var dottern till en av våra faddrar i Accra. Hon besökte skolan två gånger där hon träffade Mary och familjens fadderbarn.

I oktober besökte fyra av föreningens medlemmar Mary och skolan. De hade med sig närmare 100 kg skolmaterial,  leksaker, begagnade fotbollsskor, reflexvästar m.m. Elva dagar var de där och hann även med en del utflykter.

2013

29.5 och 30.5 har St. Clares vänner  försäljning i Missionskyrkan i Uppsala. Vi står i entrén och säljer kläder, tyger, smycken, korgar och mycket mera från Afrika, Indien, Latinamerika och Iran. Behållningen går oförkortad till skolan i Ghana.

Välkomna!

2013

Malin och Silvia är nu hemma igen efter två månader i Ghana. De har bl.a. intervjuat lärare vid olika skolor, däribland St. Clare Prep. School, om deras syn på sexualundervisning. De jobbar nu på en D-uppsats om detta. Malin har lovat att komma till årsmötet, som blir lördagen 23 mars kl.14, och berätta om deras upplevelser på skolan.

På gång hösten 2012

Snart, närmare bestämt 2.11 2012, reser Malin Bengtsson och Silvia Rogel till skolan för att göra en undersökning där som ska ligga till grund för en uppsats. Vi återkommer med mer information längre fram.

Coastal Clean-up Exercise on World Ocean Day 15.9 2012

Varje år i september har man en särskild dag i många länder då man rensar havsstränder från skräp. Tyler Kobla i Accra är mycket engagerad i detta arbete och är med och organiserar rensningen av Nungua Beach starx norr om Accra. I år hade han inbjudit St. Clare Prep. School att vara med och till vår glädje åkte ett gäng från skolan dit i den nya bilen: det var den nya rektorn Amenu Cephas som precis börjat sitt arbete på skolan, två lärare och ett tiotal elever.

På plats instruerade Kobla om hur arbetet skulle gå till och varför det är viktigt att hålla stränderna rena. Sedan sopade de rent, samlade skräpet i stora högar och lade det sedan i sopsäckar som vägdes.

Ett fint initiativ som vi hoppas kan bli tradition för skolan att vara med på. På första bilden ser ni rektorn i vit skjorta och Kobla som sitter på huk.

 

Minibuss till skolan 2011

Insamling till en bil till skolan pågår, alla bidrag stora som små är välkomna. Bilen har inköpts i oktober 2011, men bara en tredjedel av den är betald. Ett utmärkt sätt att hjälpa skolan är alltså att skicka ett bidrag till avbetalningen till:

Plusgiro 43 04 01 – 0.

Sigrid berättar om resan till Ghana i februari 2011

Lördagen den 5 februari gav vi oss iväg 7 personer till Accra via London,alla medlemmar och flera faddrar, de flesta pensionerade lärare. Vi hade s.k. missionärsbiljetter som tillät oss att ta med 3 x 23 kg var, och vi var fullastademed leksaker, böcker, skrivmaterial, pennor, kritor, laptops, tangentbord m.m.

Mary mötte med 4 bilar som tur var som körde oss till huset vid havet där vi skulle bo. Klockan hade passerat midnatt innan vi var installerade och kunde sova vilket inte var helt lätt i den fuktiga värmen.

Många började nästa morgon med ett dopp i havet och promenad på stranden innan frukost med bl.a. gudomligt god mango och ananas. Dagstemperaturenlåg nog på drygt 30°, men morgnarna och kvällarna var lite svalare. Vi svettades mycket p.g.a. den höga luftfuktigheten och drack litervis med flaskvatten.

På söndagen bjöd Cecilia på lunch så vi åkte till skolan med alla saker. Vid detta första besök kunde vi alltså först inspektera skolan utan elever. Jag blev helt överraskad och imponerad av de stora förändringar som skett sedan jag var där för 5 år sedan. Tillbyggnaden är nu klar med 3 nya klassrum, bibliotek, en skuggad plats där eleverna äter lunch och en fint renoverad dagislokal. Ett musikrum är inrett med allehanda instrument samt en datasal med bl.a. 7 nyinköpta datorer. Rektors-expeditionen ser numera ut som en sådan. Allt detta har de alltså gjort med pengar från oss, och det var fantastiskt att se hur väl de har använt vår finansiella hjälp.

Vi kom sedan tillbaka till skolan vid två tillfällen, den första gången för att få gå runt i klasserna, prata med lärarna och vara med på lektionerna, och den andra gången för att de ville tacka oss med en uppvisning av eleverna. Då uppträdde de med sång och dans, diktläsning och teater och vi fick alla presenter. Vi upplevde en varm och välkomnande atmosfär, och eleverna tyckte att vi var mycket spännande och ville gärna prata med oss.

Förutom skolbesök gjorde vi två längre utflykter. Den ena till en nationalpark där man kan gå på hängbroar uppe i trädkronorna och till världsarvet Cape CoastCastle som var slavutskeppningshamn. Detta besök gjorde ett mycket starkt intryck på oss alla när vi kunde sätta oss in i hur slavhandeln hade gått  till. I Cape Coast såg vi också en fantastisk dans- och trumuppvisning. Den andra utflykten gick till ett vattenfall nära gränsen till Togo. Här övernattade vi och upplevde intressant byliv förutom den storslagna naturen. Det var mycket vilsamt att få se mer av landet och slippa storstadslivet.

Vi var också i kyrkan den andra söndagen och det var en upplevelse med en mycket salvelsefull präst som hade församlingen helt i sitt grepp och fick dem att hänga med och skratta åt hans liknelser. Kören bjöd på mycket njutbar sång och att titta på kvinnorna i sina fantastiska kreationer var som en bättre modevisning. Inspirerade av alla vackra kläder beställde vi sedan olika klädesplagg till oss själva av en mycket duktig sömmerska.

Det värsta i Accra var nog trafiken. Det var bilköer nästan jämt, och det tog för det mesta ett par timmar att ta sig genom staden med taxi vilket vi måste när vi skulle till skolan till exempel. Vägarbeten gjorde sitt till, men nog skulle de behöva en spårväg eller tunnelbana. Vilket slöseri med dyrbar tid för alla som arbetar inne i stan men bor i utkanten. En del typiska u-landsproblem fick vi också uppleva som bristfällig vatten- och eltillgång. Människorna var dock vänliga och vi kände oss aldrig hotade eller rädda.

Det blev en fantastisk resa med många fina minnen som vi kommer att bevara för all framtid. Inte minst gjorde mötet med Cecilia, personalen och eleverna på skolan ett starkt intryck.

Sigrid Nordberg

 

 

 

 

 

 

Resegruppen: Mary, Sigrid, Meta, Gilla, Birgitta, Maggi, Bim och Sten

Nu finns vi även på Facebook.